Våra Gudstjänster

Vi firar gudstjänst enligt Svenska Kyrkans ordning. Alla moment är viktiga och förmedlar evangeliet till oss. I denna artikel vill jag upplysa om vad de olika delarna i gudstjänsten står för och vad de förmedlar till oss.

Klockringningen
Kyrkklockorna ringer, det handlar inte främst om att upplysa omgivningen att nu firar vi gudstjänst, förr hade man ju inga klockor och det fanns en poäng med att låta kyrkklockorna ringa som en påminnelse att nu var det dags att gå till kyrkan. Men den djupare innebörden är att det är Herren som kallar oss till sig själv. Vi gensvarar på Guds inbjudan att möta honom. Det finns en sådan vila i den vissheten att vi inte har valt Gud utan det är han som utvalt oss. Det är Jesus som ser på oss och som säger: Följ mig! Och vi får i glädje ta emot hans erbjudande.

Inledningshälsningen
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn Nåd och frid från Gud vår Fader, genom Jesus Kristus, vår frälsare och Herre och den helige Andes gemenskap vare med oss alla. Vi hälsas välkomna i den treenige Gudens namn. I denna hälsning sammanfattas hela evangeliet och den kristna tron. Det som vi människor längtar efter och så desperat söker är nåd och frid. Vi får komma hem och inse att Gud är vår Fader. Vi som försöker så intensivt att få till våra liv får upptäcka att Jesus är vår frälsare och även Herren. Vi kan inte styra och kontrollera våra liv, vi är begränsade men det finns en som kan bära oss. Den helige Ande ger oss tillträde genom dopet in i kyrkan – där får vi bli del av Kristi kropp – vi får en ny familj, en ny gemenskap som inte baseras på status, inkomst, kön eller sexuell läggning utan dopet är vår gemensamma identitet.

Psaltarpsalmen och den första sången
Varje söndag läses fyra texter, en från gamla testamentet, en från ett av breven i nya testamentet, ett från evangelierna och sedan en psaltarpsalm. Vi har valt att i inledningen av gudstjänsten tillsammans läsa psaltarpsalmen och sedan följs det av en lovsång. Här får vi se Guds storhet, hans majestät och helighet. Tanken svindlar, detta är bortom det vi kan omfamna med vårt förnuft eller våra känslor. Gud är större! Och Gud är annorlunda än oss. Det är Gud som är universums mittpunkt, inte vi!

Syndabekännelsen
När vi nu genom sången och psaltarpsalmen mött Guds helighet drabbas vi av insikten att vi inte är värdiga att möta honom. Han är helig – vi är syndare. Psalm 24 säger: Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel? Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar och aldrig har svurit falskt. Och vi inser, vi har inte skuldlösa händer eller ett rent hjärta. Vad ska vi nu göra? Syndabekännelsen är så trösterik. Jag ser mig om i kyrkan och inser att det som förenar oss är inte härkomst, läggning eller socioekonomisk bakgrund utan att vi alla här inne är syndare i stort behov av Guds nåd. Och Jesus säger i evangeliet att han inte kommit för att hjälpa de friska utan bota de sjuka. Vi kan nu andas lättare, axlarna sjunker ner, vi får vara ärliga och säga som det är i vetskap om att Jesus ser på oss med kärlek och att han har tagit våra synder på sig på korset. Som Martin Luther har formulerat det: Det saliga bytet. Vi ger vår synd till Jesus och tar emot hans rättfärdighet. Lovsång Nu kan vi med glädje prisa och lovsjunga Gud, med tacksamhet, ödmjukhet och glädje. Lovsång är skrivna böner fastän vi sjunger dem. I vår kyrka blandar vi både gamla psalmer men nya moderna lovsånger. Lovsång är inte en känslostämning utan en trosbekännelse. Vi bekänner att det är Gud som är i centrum och att vi genom Hans nåd blivit indragna i ett äventyr som vi aldrig kunnat föreställa oss.

Fridshälsningen
Gudstjänstledaren säger: Herrens frid vare med er. Låt oss nu hälsa varandra med frid. Att vara kristen är ingen privatkristendom. Vi lever tillsammans i kyrkan. Det är inte bara jag och Gud utan jag, min nästa och Gud. Och oftast möter vi Gud genom vår nästa. Därför finns vi till i församlingen för att där lära oss att förlåta, älska och stå ut med varandra. Det finns ingen perfekt församling, vi har ju i syndabekännelsen sagt att vi är brustna syndare, och därmed kommer vi göra varandra illa, bete oss felaktigt och göra andra besvikna. Det är okej, så länge som vi önskar att leva i frid. Vi sträcker ut vår hand mot vår broder och syster och säger: Herrens frid! Vi vill sträva efter och arbeta för att leva i försoning. Och vi kan le mot varandra i den tysta förståelsen att vi är ofullkomliga men förlåtna och att vi får möta varandra med barmhärtighet.

Predikan
Nu läses tre bibeltexter och den sista som läses är evangelietexten. Prästen går ner till församlingen med evangelieboken och läser den. Det är en symbol för att nu stiger Kristus ner till oss – inkarnationens hemlighet. Gud har blivit människa, som The Message översätter Johannes 1:14: Ordet blev kött och blod och flyttade hit till oss! Om predikanten verkligen predikar evangeliet så är detta ett slags sakrament. Kristus kommer till oss och talar direkt till oss med sin varma, kärleksfulla och heliga röst. Predikan är profetisk i betydelsen att den ger oss förmaning, vägledning och tröst. Här får vi på nytt hjälp med att se Gud, se oss själva och orientera oss för veckan som kommer.

Trosbekännelsen
Kyrkans tro bär vår tro. Vi kan hamna i tvivel eller fundera över några särskilda frågor, och så kommer det vara ibland. Men trösten och hoppet finns att vi kan luta oss mot kyrkans tro. I dess famn, som är större än våra egen själsliga förmåga, kan vi stämma in i det som varit oss givet i över 2000 år. Vi orkar inte alltid be, eller läsa bibeln, eller vara så hängivna, det är därför vi har kyrkan. Där får vi bäras av församlingens förbön, av att lyssna till bibeltexterna och mumla med i trosbekännelsen. Den bekännelsen fokuserar på det centrala, det som är evangelium för oss. Sedan är kyrkan en stor katedral där många åsikter får finnas och där man inte behöver vara överens om allt.

Kollekt
Hebreerbrevets författare säger: Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud. Det Jesus nästan mest talar om i evangelierna är vårt förhållande till våra pengar och ägodelar. Hur vi handskas med dessa formar vår personlighet och kommer antingen leda till salighet eller undergång. Vår församlings verksamhet bärs av medlemmarnas frivilliga gåvor. Så kollekten är viktig, för att vi ska kunna bedriva vår verksamhet men också som ett vapen mot Mammons inflytande i våra liv.

Nattvarden
Detta förunderliga mysterium. Ett mysterium är inte emot förnuftet men går bortom det. Varje söndag får vi ta emot bröd och vin, som inte är en symbol utan en objektiv verklighet. Vi äter och dricker Kristi kropp och blod! Martin Luther försökte sig inte på att förklara utan proklamerade bara mysteriet – visst det är bröd och vin men på samma gång är det Kristi kropp och blod. Och det behöver vi i denna tid, du kan tvivla, du kanske går igenom kriser i ditt liv, dina känslor är upp och ner, det enda du nu behöver göra, är att böja knä, sträcka fram dina händer och ta emot Kristus i bröd och vin. Prästen säger inledningsvis i nattvardsliturgin: Upplyft era hjärtan och församlingen svarar, Vi upplyfter våra hjärtan. Vad det handlar om är att vi nu faktiskt på allvar förenas med den himmelska gudstjänsten. Vi kanske bara är 20 personer på gudstjänsten men i verkligheten förenas vi med alla de heliga och alla änglar som sjunger Helig, Helig, inför Guds tron.

Kyrkans förbön
Efter nattvarden ber vi för världen, för vår stad, för oss själva och alla människor. Kyrkans förbön hjälper oss att lyfta blicken från vår inkrökthet i oss själva för att se världen som kyrkan är sänd att betjäna. Bönen ger oss en riktning och kallar oss ut att tjäna vår nästa.

Välsignelsen
Gudstjänsten avslutas med att prästen läser välsignelsen över oss. Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig av sin frid. Vi får gå ut i världen med visshet om att Herren är med oss, han har vänt sitt ansikte till oss. Vi vänder oftast bort vårt ansikte mot honom. Syndabekännelsen rättar till detta men nu får vi gå ut i veckan som kommer med förvissningen om att Herrens välsignelse vilar över oss.